Nu sticker jag på semster, ses om tre veckor!

Jag har kollat på en drygt en timme debatt mellan Richard Dawkins och kreationisten Wendy Wright om evolution och Darwin (och spelade TV-spel, sånna här debatter blir snabbt långtråkiga. Länk där nere iallafall). Det var som sagt mer eller mindre samma gamla visa, Dawkins säger ”du behöver inte ta mitt ord för det, men snälla, gå till ett museum eller öppna en bok för att iallafall ta en titt på bevisen för evolution.” Jag tror han sa det tio-femton gånger, Wendy var väldigt kvick på att byta spår varje gång av någon anledning...

 

Hur som haver ska jag inte sitta här och debunka hela debatten, däremot var det en sak hon sa om ateisters moral som var en smula intressant.

 

Ett av de många slingriga svaren på (är slingriga ett ord förresten?) titta-på-bevisen-argumentet, vilket förövrigt är ett bra argument, var hur hänsynslösa och överlägsna vi ateister är. Hur vi alltid ska ha över dem på våran hemmaplan och be dem kolla in våra bevis (exempelvis fossiler). Grejen med ”våra bevis”, ”ateist bevisen” är att det inte är en konstruktion av oss, det var inte vi som skapade dem utan vi hittade dem, och gjorde en analys och kom fram till att de är äldre än 10 000 år (vilket är den vanligaste åldersuppfattningen bland kristna kreationister.) Ett annat svar var hur dåligt Darwinismen, speciellt det naturliga urvalet, skulle fungerar i samhället. Det skulle leda till någon form av fri marknads-kapitalism där de stora äter de små, där dom svaga går under medan de starka trampar på dem. Ett samhälle där vissa är värda mer än alla. Det skulle bli ett fruktansvärt obehagligt samhälle att leva i, det håller både jag och Dawkins med om. Felet med det var dock det som hon följde upp med att ”eftersom ni accepterar evolution som en förklaring till livets uppkomst såhär långt måste ni alltså också acceptera den moralen”. Vilket vi inte håller med om fullt så mycket.

 

Som jag sa vill jag inte sitta och debunka den här debatten/intervjun, men det här hjälper mig att förklara vad jag ska komma till nu. Moral.

 

Jag får ofta höra det här om hur vi ateister inte kan ha någon moral, jag menar, det är ju ingen som dömer oss när vi dör, varför skulle vi bry oss? Och nej, nu menar jag inte på samtliga kristna anser det här, jag refererar främst till amerikanska fundamentalister då de ofta är väldigt tydliga med det här. Som jag nämnt förut har jag kristna vänner och kristna ex, och som majoriteten av den kristna communityn även varit darwinister. Bortsett från religion kommer vi överens om mycket annat och jag tycker om er, precis som jag tycker om mina vänner som röstar blått. Men nog om det.

 

Jag talar inte för alla ateister, ateism är en (1) åsikt och den går ut på att vi inte tror på gudar. De flesta av oss är olika på många andra plan och det är en bra sak. Tillbaka till Wendy. Hon påstar bland annat att pga ateism har vi haft Stalin och massmord, totalitär kommunism (den dåliga sortens socialism). Den ateistiska, darwinistiska ideologin skulle gå ut på att vi bör göra oss av med alla mäniskor som inte är kapabla att medföra något till samhället i bästa Ayn Rand-anda. Vi skulle alltså bara bry oss om oss själva.

Jag tror inte jag känner någon ateist som håller med om det här. De flesta ateister jag känner och umgås med bryr sig om sina medmänniskor, är uppmärksamma på varandra känslor, respekterar varandra och försöker behandla varandra väl. Vi stjäl inte från varandra – inte för att det gör gud arg – utan för att det är en rätt taskig grej att göra. Vi baserar våran moral på att observera vad som händer i världen och vad som händer människorna runt om oss, och är uppmärksamma på varandras känslor. Jag kallar mig liberal socialist för att jag anser att alla människor har rätt till ett vettigt liv – det kommer exempelvis alltid finnas en viss del handikappad och arbetslösa (jag vet inget samhälle som har en 100% sysselsättning, gör ni?), och även om de människorna kommer variera kommer de alltid finnas där, och de måste få relativt sjyssta levnadsvillkor. Jag har alltså inget emot att förlora en del av de pengar jag tjänar för att ge dem ett sjysst liv, vare sig det handlar om några månader eller en livstid, trots att jag är en ond ateist som enligt Wendy Wright tydligen bygger min moral på survival of the fitest och egentligen bara bryr mig om mig själv.

 

Jag debatterar inte religion för att jag vill pracka på andra mina åsikter eller ändra deras sinnen – för det funkar inte. Jag menar, om du har haft en världsbild hela ditt kommer du fan inte ändra dig för att jag säger det. Jag skulle inte det. Den här bloggen är främst riktad mot ateister, konstnärer, skeptiker, vänstervingar (jag tycker det låter ganska fint, även om det är en galet dålig översättning av ”left wing”), fria tänkare, med mera, med mera. Du får såklart jättegärna läsa den även om du inte håller med mig, men var medveten om att jag inte är ute efter att pracka på dig någonting. Jag har gärna en seriös och mogen debatt med någon av en annan åsikt (eller samma för den delen) – jag vet inte allt och jag kommer säkert ha fel i saker jag säger, du kommer säkert lära mig något. Jag vill att religion ska bli mer okej att diskutera, precis som politik, och framförallt att alla sidors åsikter är okej att uttrycka. Det aldrig är fel att ifrågasätta.

 

 

-Herr Kratta

 

 

Länk till debatten: http://www.youtube.com/watch?v=YFjoEgYOgRo

"Ladies and gentlemen, we have to grow up. It's time. This is the 21st century, not the 14th century, so let us all together agree that we will grow up and look at these things in a rational fashion. I want to thank you for your invitation."


För drygt en vecka sedan var jag och såg James Randi på KTH i Stockholm. Någon har lagt upp ett klipp från det (i bra kvalitet) så jag tänkte att jag repostar det här. Mycket nöje!



Jag tycker att han är helt underbar, inte bara har han en blixtrande intellekt, han är även sjukt rolig!
Med risk för att bli kallad fanboy måste jag endå få visa min autograf som jag fick av Randi, lite underbart nördigt sådär.

Bland alla intellektuella, charmiga, roliga, och underhållande människor jag mött så har vissa en egenskap som gör extra stort intryck på mig, något som gör att jag får mer respekt för vissa än för andra. Det är inte ovanligt, men inte helt vanligt heller. Vad jag pratar om är förmågan att kunna visa sin sårbarhet, visa att bakom den där högpresterande masken finns det en människa med alla de brister som well, människor ofta har.

 

Jag vet inte om det är så överallt, men idag så vill vi gärna att allt ska vara perfekt. Never fail. Du ska kunna allt, du ska aldrig ha fel, du ska vara vacker, du ska vara konstant lycklig, och du ska kunna hantera allt. Allt ska hamna på plats. Kag kanske överdriver en smula nu, men ofta är det inte så långt ifrån. Har du någon gång sett en politiker som säger ”jag vet inte”, en kändis som frivilligt ser olycklig ut på ett foto? En oredigerad modell?

 

Det är såklart inget fel på att lyckas, men det är en på tok för stor tabu att misslyckas. Jag har varit medveten om det, men inte tänkt så aktivt på det som jag gjort på senaste tiden. Den största anledning är förmodligen pga youtube. Om man letar lite så kan man hitta helt fantastiska vloggare där, de är smarta, underhållande, kreativa, etc etc. Men man räknar även med att de ska vara perfekta, såfort någon gör ett misstag så vänder sig plötsligt prenumeranterna sig emot dom. De måste vara perfekta och aldrig ge med sig eller klanta till det.

 

Sen finns det de som snackar om sig själv som människor. Inte enbart mind you, men de har vid något eller några tillfällen uppmärksammat sina brister och sin sårbarhet vid något tillfälle. De visar att ”hej, jag är en vanlig snubbe”. De släpper de skyhöga prestationskraven i några minuter sekunder. Många tycker såklart att det här är sinnessjukt tråkigt och kommenterar det på kreativa vis som ”look at that whiny bitch” och visst, alla bryr sig om det, vi har alla olika preferenser och det är en bra sak. Det jag säger här är att det är något som imponerar på mig. För vi har alla våra masker. Jag hör mött galet många människor där jag tänkt ”wow, den här killen lär ju har världens bästa självförtroende, han kan fan göra allt” och en tid senare har det visat sig att personen har precis samma osäkerheter som jag själv. Och det är inget fel med det.

 

Jag tycker om att tro att det finns en styrka i att vara ärlig, att lägga korten på bordet. Jag är inte särskilt bra på det, men jag försöker. Att låta folk få reda på sina svagheter har såklart nackdelar, vissa kommer försöka utnyttja det. De människor som däremot är något att ha kommer förmodligen inte göra det, utan snarare respektera det och undvika att trampa på dina ömma tår.

Vloggar du kommer du bland annat få galet mycket dissar för ditt utseende (vare sig du ser bra ut eller ej). Säg att du har en stor näsa och du är skraj för att visa det pga det, men om du säger ”hello, I'm Mr. Dude and I have a big nose”, hur fan ska de angripa dig genom det då? Klart att de kan göra det, men eftersom att du redan visat att du är medveten om det blir det inte lika effektivt. Genom att visa att den stora näsan är en osäkerhet som du har blir det plötsligt ingen osäkerhet (hur konstigt det än låter.) Det finns såklart personer som uppmärksammar sina ”brister” enbart i syfta att fiska sympati och komplimanger, men det är bara fånigt. Vad jag menar är att man lägger fram det som ett erkännande för att skapa mera förstående för varandra.

 

Allt som allt: jag respekterar ärlighet och det imponerar på mig.

 

 

-Herr Kratta

Imorgon åker jag till Stockholm för att gå på föreläsening/show med James Randi!!! Det låter kanske inte så sjukt spännande, men för oss hedningar är han stor!

Kort urdrag från VoF:

"Randi har gjort sig känd som en oförtröttlig avslöjare av påstådda paranormala och pseudovetenskapliga företeelser. Skedböjaren Uri Geller, en helbrägdagörare med radiosändare i örat, psykiska kirurger på Filippinerna, en fransk homeopatiforskare och ryska charlataner som sålt "laddat vatten" är bara några exempel på sådant som blivit utrett och avfärdat. Randi har satt upp ett pris på en miljon dollar till den som kan bevisa en paranormal förmåga i ett vetenskapligt test. Många har testats men pengarna har ännu inte behövt betalas ut."




Borde gå och lägga mig så att jag är pigg och vettig imorn,

kräm

-Herr Kratta

Här kommer mina två första bilder ifrån serietemat, enjoy!

Ovan är några målningar av konstnärerna Rembrandt, Courbet, Yoshitaka Amano och William Turner. Long story short är de några av mina största konstnärliga förebilder och det är ungefär åt det hållet jag jobbar.




Här ovan är ett gång målningar och illustrationer av Jamie Hewlett, Raull Allen och Nathan Fox, och well, de är påväg att bli mina nya förebilder. Temoprärt ioförsig, men jag är galet sugen på att göra lite popkonst/seriekonst/whatever!

Penseln och stafliet får ta en break och ge plats för min nya älskare, wacom-plattan, vi kommer spendera många långa nätter tillsammans.



-Herr Kratta

Det var egentligen meningen att jag skulle ha skrivit del 2 i "Gud gillar ateister" vid det här laget (faktum var att jag tänkte att det skulle hända samma dag). Anledningen till detta är att jag har haft fullt upp med att ordna och städa inför flytten på fredag och har i ärlighetens namn inte haft tid. Nästa vecka kommer jag förhoppningsvis kunna ta tag i det här, och även skriva del två av "Varför jag bryr mig".

peace,

Herr Kratta

Nu när utställningar, flyttstädningar, gigg och en hel hög med stress är avklarat så känner jag att det är hög tid att skriva något med lite mer innehåll igen (Jag vill ha choklad!). Idag satt jag och lekte lite med tanken att om Gud nu finns, vilka gillar han mest? Vilka kommer till hans happy land och vilka åsikter blir favoriserade? Det här skriver jag i två delar, eftersom att den första delen (den här) är mest lite tankelek från min sida och i medan den andra ska jag beta jag dra ett gäng exempel på varför gud borde gilla ateister bättre.

 

*Trumvirvel* here goes.

En del kristna, inte minst de älskvärda fundamentalisterna, tycker om att se den här blinda och analyslösa tron som ett test inför gud. "Vetenskapliga bevis" är blott något som herren har planterat för att avleda oss från så att han vet vilka som verkligen förtjänar att ta sin plats i himlen (vilket totalt säger emot det här med att han är allsmäktig och allvetande, men vi ignorerar det för stunden.) Även saker som dinosaurieskelett, samt allt annat som kan dateras äldre än 6000 år, är också planteringar för att testa oss. För jorden är ju sex tusen år gammal, det är självklart.

Nu kommer grejen med det här. Vi vänder på steken.

Om vi ska se på Guds karaktärsdrag så kan han liknas mycket en förälders. Uppenbarligen är det vi gör viktigt för honom då han antingen kommer låta oss leva i happy land/ brinna i all evighet beroende på våra val och vår tro, en bedömning av våran karaktär. Han anstränger sig även för våran skull, exempelvis att svara på våra böner och lätta vårat samvete genom bikt. Trots att han inte har något problem med att sätta oss i eviga plågor älskar han oss och vill att det ska gå bra för oss.

Som en farsa med relativt goda drag vill man förmodligen att ens barn (skapelse) göra bra ifrån sig. Man vill han säkert att hans barn blir kreativa, produktiva, smarta och allmänt duktiga på det de gör. Om han enbart skulle gilla folk för att dom tror på honom/ låtsas tro på honom (jag ska snacka om Pascal sen) skulle han vara relativt omogen, och det är en egenskap som en så perfekt varelse inte bör ha.

Om vi nu utgår från de här ganska rimliga dragen för en individ i den här positionen, skulle inte sannolikheten vara betydligt större att präster, heliga skrifter, bombdåd, och absurda ritualer var de som skulle avleda vår tro, istället för dinosaurieskelettet? Skulle inte en skapare tycka bättre om en son/dotter som tänker själv och anstränger sig för att ta reda på saker och utvecklas kontra en son/dotter som tar en slumpmässig förklaring direkt ur det blå utan att ge den någon kritik och tänka över ifall det faktiskt stämmer?

 

Nu tror jag inte att någon förälder skulle vara ett sånt svin att de skulle skicka sina barn att plågas i eviga lågor. Men den här killen är tydligen tvungen att välja, och är jävligt hård. Så vad tror ni, skulle han favorisera de självständiga, intelligenta och framåtsträvande individerna, eller skulle han favorisera de som blint dyrkar honom och baserar sin världsbild på ett gäng skitgamla skrifter?

 

 

-Herr Kratta

Nu lackar det mot slutet och våran slututställning har precis haft vernissage. Här kommer bilder från den!







Lite fika innan fotorundan. Först ut är utställingarna i huvudbyggnaden



















(Thumbs up för vår Courbet-gestaltning. Gissa vem som är modell!)

Härnäst kommer bilder från måleri och skulptur salarna.






(Målad av mig.)








(Mer saker som jag gjort.)


(Samma här.)












(Blev helt galet kär i den här krukan. Önskar att min ekonomi var bättre.)








Jag måste säga att jag har förbannat duktiga och kreativa kurskamerater, tack för det här året!

!

Det verkar som att det faktiskt kommer bli sol den här sommaren med och jag har tillochmed lyckats ta mig ut ur mitt klaustrofobiska studentrum och suttit mig ute för att skriva (thumbs up!). Det här är ett allt-och-inget-inlägg, mest massa trams för att jag inte har något bättre att göra. Det har varit en kanontrevlig helg inkluderar fester och chill med mina fellow Kyrkerudare. Mindre trevligt är då den stigande separationsångesten över att sluta här om två veckor. Och jag vet, jag brukar whina på att jag inte kan bo i kollektiv och att jag verkligen behöver mer space för att fungera bra, men det ändrar inte det faktum att många människor här är helt jävla underbara!

Det var meningen att jag skulle flytta till Örebro till sommaren men pga lite komplikationer med lägenheten så kommer jag flytta tillbaka till Nora. Jag skulle ju såklart kunna fixa en annan lägenhet men jag är inte så sugen på att bo helt själv och måste då hitta någon polare att flytta ihop med. Så mamma och pappa, here I come!

Vad ska jag bli när jag blir stor? Jag vill bli konstnär, illustratör, forskare i sociologi eller religionsvetenskap, musiker, journalist, författare, skådespelare, frisör och politiker. Jag vet inte riktigt, men jag tror det är svårt att vara allt det där samtidigt. Egentligen är det väll konstnär, illustratör och forskare som lockar mest, men de andra grejerna lockar ganska mycket de med (gemansamt för nästan allt är att det är sjukt svårt att käna pengar på, men enligt min mening är det inte så viktigt.) Jag sköter redan mitt eget företag där jag frilansar som illustartör (dock på deltid) så jag antar att jag redan har kommit så långt. Konst är mitt största intresse men fan, att bara göra bilder, jag vill jobba med ord också. Universitetstudier skulle nog vara rätt kul, men å andra sidan känner jag att om jag ska bli något inom nämnda ämnen måste jag minst plugga i sex år, och frågan är om man pallar. Hur som haver kommer jag roa mig med att ta randomjobb nästa år och ge det där lite betänketid (tro mig, som illustartör på deltid får man inte särskillt mycket uppdrag). Även om jag med största sannorlighet kommer få ritkiga skitjobb så känns det skönt att göra något annat än att plugga som omväxling, jag var väll gjort det i fjorton femton år nu.

Nejfan, nu har jag whinat klart.

Så under den senaste tiden har jag plågat människorna i min omgivning med att prata om hur fantastiskt bra vloggare (eller videobloggare, men det låter inte lika kul) det finns på (tadadada da daah) YOUTUBE! Jag har försökt vara aktiv på diverse diskutionsforum eller på annat sätt ha ett intellektuellt utbyte. De senaste hmm, en och en halv-två månaderna har jag dock varit helt manisk när det gäller att kolla på youtube vloggare, skitsmarta människor som diskuterar religion, ateism, politik, samhälle, med mera med mera (ungefär som jag gör här dådå). Många av dom är även brillianta underhållare, och vad är bättre än att förena nytta med nöje?

Hur som haver ville jag bara säga att jag förmodligen själv kommer öppna en kanal på youtube till sommarn och ge mig in i galenskapen (det här med att vara ute och sola och bada well, aja). Kommer säkert bli buttraped till en början men till synes kan man ha förbannat bra diskutioner där också.

Här är några av de jag följer just nu, mycket nöje!

http://www.youtube.com/user/AngieAntiTheist
http://www.youtube.com/user/Best0fScience
http://www.youtube.com/user/dprjones
http://www.youtube.com/user/FFreeThinker
http://www.youtube.com/user/gogreen18
http://www.youtube.com/user/HappyCabbie
http://www.youtube.com/user/JamesRandiFoundation
http://www.youtube.com/user/LiberalViewer
http://www.youtube.com/user/MrEvilution777
http://www.youtube.com/user/PaulsEgo
http://www.youtube.com/user/MannixThePirate
http://www.youtube.com/user/TheAmazingAtheist
http://www.youtube.com/user/Thunderf00t
http://www.youtube.com/user/ZJemptv


Fan också, det var inte ens en fjärdedel av mina prenumerationer, jag måste skaffa ett liv och det kvickt!

Pussar och kramar

-Herr Kratta

Här är ett jättebra videoklipp av FFreeThinker där han bla. gör hål på ateister-har-ingen-moral-bubblan och andra feluppfattningar. Mycket nöje!

...inte göra något. Detta är mitt resonemang.

För er som inte känner till det är det idag "Draw Muhammed-Day". Det är genom en vloggare vid namn Thunderf00t, som är en av de största islam-kritikerna på tuben just nu, som det här började med för mig. Datumet är satt pga att det är ett år sedan Matt Stone och Tray Parker blev hotade när de gick ut med att de skulle visa Muhammed i kommande South Park avsnitt. Idén med rita Muhammed-dagen är i grunden en demonstration för yttrande frihet, och ja, jag anser att yttrandefrihet är en av de viktigaste sakerna som finns och den ska med all rätt försvaras. Med det i sinnet var jag säker på att jag skulle delta i det här, jag är en smula skraj såklart, det är alltid läskigt att kritisera Islam efter alla som råkat illa ut för det (Lars Vilks, Kurt Westergaard, Theo van Gogh, och för att inte nämna alla ateister på youtube som dagligen får mordhot tillsammans med sina personuppgifter).  Rädslan går dock över när man ser alla andra starka och modiga människor som vågar stå upp för yttrandefriheten, och jag tycker på sätt och vis att de gör rätt som deltar idag. Men.

Det huvudsakliga problemet, som jag nämnde här om dan, är att jag inte vet exakt vilka jag riktar mig till. Säg att 5% av världens muslimer tillhör extremisterna (siffran är ett exempel och inte på något vis förknippad med verkligheten), och till de säger vi "nej, vi tänker inte låta era hot kompromissa våran yttrandefrihet". Men vad säger jag till de resterande 95%? De skulle förmodligen ta illa upp på något plan, men många muslimer anser inte att det ger dem rätt att hugga huvet eller på annat sätt ta livet av mig. Jag skulle kunna se det som ett sätt att kritisera Islam, men jag vill inte göra det på det sättet. I syfte att framhäva yttrandefrihet tycker jag att måla Muhammed-dagen är en bra sak, men som kritik gentemot hela Islam ser jag det som ett omoget och inte särskilt konstruktivt sätt att argumentera på. Därför väljer jag att inte rita Muhammed idag.

En annan intressant del i debatten kring måla Muhammed-dagen är Thunderf00t's videor om Islam som kommit den här veckan och förra. Först tyckte jag dom var bra, och jag var inte minst imponerad av hans mod att kritisera Islam på det viset han gör. Jag respekterar Thunderf00t, han är intelligent, karismatisk, påläst, skeptisk, och inte minst jävligt modig. Felet med de här videorna är att han lyckats måla ut alla muslimer som blodtörstiga barbarer. Han har plockat vissa videoklipp ur kontext med mera. Han har på så sätt bidrag med att så en Islam-fobi i västvärlden (han har runt 100.000 tittare) och det är inte bra. Jag tycker dock att många har dömt honom för hårt, människor som följt honom i över två år som nu ber honom dra åt helvete. Thunderf00t är under otroligt mycket press, han blir hotat på en daily basis för sina åsikter och jag tror att han har låtit sina känslor styra väldigt mycket i hans senare videor. Han har gjort ett par misstag på senaste tiden, och det är mänskligt.

Jag är inte 100% säker på att jag gör rätt sak som inte deltar idag. Jag vill dock veta vad jag gör när jag gör ett uttalande och jag vill i så god utsträckning så möjligt kunna stå för dem. Det betyder inte att jag kommer försöka dölja något jag uttalat mig om, men jag kommer ha fel ibland, kanske inte tänkt igenom något tillräckligt eller visste inte saker som jag senare fått reda på, och då kommer jag acceptera det och om det så behövs be om ursäkt. Med det vill jag avsluta med att jag varken diggar eller dissar dig om du gör det eller ej, jag kommer inte att rita Muhammed idag, för jag vet inte varför jag skulle göra det.


-Herr Kratta