Om någon hade frågat mig för ett år sedan om jag skulle rösta i valet 2010 hade jag svarat "självklart!". Nu är jag en smula osäker. Inte för att jag är osäker på vilket parti jag skulle välja, utan för att jag blir så jävla lack på hur det parlamentariska systemet fungerar i Sverige. Okej nu ljög jag, jag vet att jag kommer rösta. Men jag tappar verkligen lusten när jag ser löpsedlar med rubriker som “väljarna tycker att Mono Salin har en narrig röst!”

*konstpaus...*

DET ÄR JU FÖR FAN INTE DET SOM ÄR VIKTIGT! Den Svenska politiken, iallafall de Svenska valkampanjerna, är inte något mer än ett skådespel där substans inte spelar någon roll, där det enda viktiga är att vara ett ”schysst” parti. Partierna försöker vara som den där grannen du gillar, du har ingen aning om vad han tycker och vill eller vad han har för värderingar, men jävlar vad han är trevlig att snacka med. Sålänge man glänser på ytan tror väljarna att man har ett hjärta av guld. Detta sker för övrigt åt båda hållen, varför jag valde att försvara Mona Salin I detta fall är för att det är den löpsedeln jag senast såg.

Jag vill inte stödja ett system som bygger på att ragga röster med fula knep och lögner, genom att engagera sig i en fråga, när man egentligen har hundra lika viktiga, för att man vet att väljarna tänder på det. Men sanningen är ju den att det inte är systemets fel, det är väljarnas. Förvånansvärt få verkar bry sig om vad som händer i Sverige idag. Förra valet läste jag något om att flera procentenheter väljare bestämmer sig efter ”the final showdown” (den slutliga stora partiledardebbaten eller vad man vill kalla det) innan de röstar. Deras politik skulle alltså ändras över en natt? Ett partis politik blir automatiskt bra för dig när deras partiledare vinner en diskution eller när han/hon lyckas låta övertygande om att en sak är bra för dig? Nej det funkar inte så.

Något jag inte förstår är hur vissa kan lyssna på vad en några få representatner har att säga om sitt parti, och sedan rösta på det utan att kolla upp vad partiet faktiskt står för. Framförallt äldre röstare. Minns ni förra valet då Moderaterna utgav sig för att vara ett arbetarparti och de första de gjorde var att sänka a-kassan och sänka förmögenhetskatten (något som knappast gynnar arbetarklassen). Jag kan tänka mig att man går på det en eller två gånger när man är ung och oerfaren, men det var inte bara ungdommar som röstade mörkblått förra valet. Man behöver inte vara expert för att veta vilket parti som stämmer överens med ens åsikter, sätt dig en eller två timmar och googla eller gå med i ett forum så får du en bättre bild av det än om du ser femtio timmar partidebatter och tal på tv.

Demokrati bygger på att alla tar sitt ansvar. Jag känner ingen ”plikt gentemot mitt land” eller någon annan form av partiotism, men de politiska händelserna som sker i landet jag och du bor i kommer att direkt påverka din och min vardag, och därför bör du och jag engagera oss, det krävs inte mycket alls för att göra våran vardag bättre. Du behöver inte gå ut och demonstrera, du behöver inte engagera dig i ett parti och gå på möten, det enda du behöver göra är att veta vem som vill det du vill.

-Herr Kratta