Tolerans är ett begrepp som har många ansikten. Ett av de vanligaste verkar vara idén om att man ska hålla käften och aldrig kritisera, trots den uppenbara idioti som pågår. Inte heller ska man göra något som på något vis kan provocera. Faktum är att det absolut bästa är att inte tycka något alls, då är man tolerant som fan. Det är som Turid's sång Om snällhet, ungefär.

Så vad är tolerans för mig? För mig handlar det om att respektera människors personliga utrymme och emotionella behov. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så försöker inte jag som ateist pracka på människor mina åsikter genom att ringa hem till dem eller knacka dörr. Tolerans handlar om att försöka vara trevlig utan att ljuga.

Nu låtsas vi att det bor en kristen kille min korridor, säg att han är ganska ensam och en dag går jag in i pantryt för att göra en macka, och så upptäcker jag att han sitter vid köksbordet och gråter. Min första rekation är självfallet inte att peka på honom och skrika ”haha, rätt åt dig din kristna fjolla!” Förmodligen hade jag frågat hur det var fatt och se om han ville ha någon att prata med och föröskt få personen att må lite bättre (såvida han inte var ett riktigt svin).

Människor är mer än bara en ideologi eller idé. Som en ateist ser jag de uppenbara negativa aspekterna i diverse religioner, och jag är övertrygad om att världen skulle bli en bättre plats utan dem. Det behöver inte ens vara en religion, det kan lika gärna vara en politisk ideologi. Det innebär dock inte att jag automatiskt tappar allt förtroende och intresse för en människa för att den har en annan åsikt än mig, vare sig den är protestant eller moderat. Personligen tycker jag att det är mer givande att umgås med en smart kristen man eller kvinna än en människa som inte bryr sig ett skvatt om något. Det är ett minus ja, och sannorligheten till ett större intellektuellt utbyte blir vanligvis betyderligt mindre.

Om man nu ska snacka om att bekämpa något så vill jag kämpa mot ledarna av dessa religioner, inte de stackarna som de lyckas lura i saker.

För mig handlar tolerans om att se helheten i andra människor och inse att hon eller han är både en intellektuell och emotionell varelse, inte en katalyst för en idé som de mer eller mindre blivit manipulerade till. Jag har tillochmed haft ett par kristna flickvänner (även om de förhållandena inte varade särskillt länge.) Även om de inte var särskillt insatta och inte brydde sig särskillt mycket om poltik så var det många i mina kretsar som skulle sympatiserat med alliansen, men då fanns det oftast ett annat utbyta i de relationerna som var mer intressant.

Tolerans handlar om låta ordet vara fritt, att alla får hävde sig, samt även att man kan hantera andras åsikter. Du behöver inte tycka om en annan människas åsikt, men försök för fan inte få den censurerad. Tolerans handlar om att vara trevlig utan att ljuga.

-Herr Kratta