Egentligen borde jag göra en videorespons istället för en i text. Jag har funderat på att göra videor ett tag, men det kommer dröja. Jag såg den här videon av TheAmazingAtheist för ett tag sedan, och iochmed första maj-demonstrationerna i lördags känns det intressant. Innan du läser det här inlägget tycker jag att du ska kolla på filmen nedan, eventuellt göra ett youtube-konto och subscriba honom (helt klart mer lärorikt än TV).

”Do you feel immune from these sorts of feelings and if so do you view this as a handicap or an advantage?”

För ett år sedan hade jag nog sagt att det sög, jag skulle ha sagt att det var ett handikapp. Nåja, jag skulle iallafall ha tänkt det, förmodligen skulle jag inte sagt ”tjena grabbar, jag är oförmögen att relatera till grupper!”.

Nu skulle jag inte påstå att jag är ”immun” mot de här känslorna, det är en raritet men det händer. Innan något får för sig att skrika något om hur jag försöker vara anti och psedu-rebellisk vill jag första säga detta: Jag har alltid föröskt hitta en grupp att känna tillhörighet till. Men vet ni vad, det har inte funkat.

Jag tycker om att umgås med människor, jag kan gå på en fest och ärligt säga till mig själv att det här är ett gäng trevliga människor som jag gärna träffar igen. Jag har träffat många intressant individer, men jag har aldrig känt att jag har haft ”mitt gäng”.

För ettpar år sedan hade jag någon sorts social-spree och började umgås i sjukt många olika kretsar, förmodligen leta jag efter en grupp som jag kände en tillhörighet till (eller för mycket fritid). Det begränsade sig inte bara till kompisgäng, det var föreningar, ungdomspartier, tillochmed sporter. Men faktum är att trots att jag trivdes och kände att flera av de gav något så hade jag inte den här delaktighetskänslan. Jag kunde, som TJ pekar ut i videon, förstå det på ett intellektuellt plan och uppskatta det som hände omkring mig, men på ett rent emotionellt plan kunde jag inte känna mig som en 100% del av det.

Så, är det ett handikapp eller en fördel?

(Shit, jag skulle svarat på det här i första stycket. Dålig narrativ Jon, dåligt.)

Med jämna mellanrum försökte jag anpassa mig till diverse grupper, vilket ledde till en nedmontering av min integritet och inte minst mitt självförtroende. Jag försökte passa in, samtidigt som jag kände en ovilja till att göra det, vilket inte sällan slutade i frustration. Detta skedde dock inte konstant utan somsagt lite då och då. Under de perioderna var jag sjukt jävla osäker och praktiskt taget oroade mig konstant för ifall gruppen skulle acceptera mig, medan det verkliga problemet var att jag inte accepterade gruppen (nu vill jag påpeka att det inte var människor som individer som jag hade svårt för, även om man såklart stötte på många puckon. Problemet låg i att jag sällen kunde känna tillhörighet till ett kollektiv, inte en individ.)

Trots att jag gick och skrek slagdängor på stan i lördags tillsammans med 150-200 människor som på något plan delar mina åsikter så kände jag mig inte som en del av de heller. Jag gick såklart i vänsterpartiets tåg då de har flest vettiga åsikter. Jag stöttar dom som parti och vill att de ska få så stort inflytande i regeringen så möjligt, men jag är inte en vänsterpartist.

Den här bristen på ”förmågan” att anpassa mig till kollektiva ideal och ideér ledde dock till att jag parallellt började utveckla en individualitet, att inte svälja åsikter för att kollektivet gör det, att vara kapabel till att granska och tänka själv. Kan du ge din egen individualitet utrymme istället för att bara go with the flow har du också möjlighet till att, well, göra allt. Tänk dig att du är uppväxt i en kristen familj och de flästa av dina vänner är kristna. Detta händer förmodligen rätt sällan, men tänk rent hypotetiskt. Säg att du en dag börjar ifrågasätta, vad fan är det vi tror på egentligen? Du kanske tillochmed slutar tro på det. Självklart finns det otroliga nackdelar med det, du kommer säkert tappa massa vänner och din morsa och farsa kanske rent av slänger ut dig (somsagt, tänk hypotetiskt). Du får sociala nackdelar, ekonomiska nackdelar, om du är egenföretagare får du förmodligen marknadsförningsmässiga nackdelar. Men du blir även av med dina begränsningar. Jag vet att det låter cheesy, men du börjar bli en fri individ. Du tänker själv, och kommer förr eller senare träffa andra individer som du kommer ha ett genuint utbyte av. Men för att göra det måste du stå upp för det du egentligen tror på.

Är det värt det då? Byta bekvämlighet mot frihet? För mig är det det. Jag kommer aldrig kunna må bra av att sälja mig själv för att bli accepeterad av kollektivet. Jag försökte praktiskt taget hela mitt tonårsliv, men det slutade bara med en känsla av att jag lurade mig själv och försökte vara någon jag inte var.

-Herr Kratta