Nu när utställningar, flyttstädningar, gigg och en hel hög med stress är avklarat så känner jag att det är hög tid att skriva något med lite mer innehåll igen (Jag vill ha choklad!). Idag satt jag och lekte lite med tanken att om Gud nu finns, vilka gillar han mest? Vilka kommer till hans happy land och vilka åsikter blir favoriserade? Det här skriver jag i två delar, eftersom att den första delen (den här) är mest lite tankelek från min sida och i medan den andra ska jag beta jag dra ett gäng exempel på varför gud borde gilla ateister bättre.

 

*Trumvirvel* here goes.

En del kristna, inte minst de älskvärda fundamentalisterna, tycker om att se den här blinda och analyslösa tron som ett test inför gud. "Vetenskapliga bevis" är blott något som herren har planterat för att avleda oss från så att han vet vilka som verkligen förtjänar att ta sin plats i himlen (vilket totalt säger emot det här med att han är allsmäktig och allvetande, men vi ignorerar det för stunden.) Även saker som dinosaurieskelett, samt allt annat som kan dateras äldre än 6000 år, är också planteringar för att testa oss. För jorden är ju sex tusen år gammal, det är självklart.

Nu kommer grejen med det här. Vi vänder på steken.

Om vi ska se på Guds karaktärsdrag så kan han liknas mycket en förälders. Uppenbarligen är det vi gör viktigt för honom då han antingen kommer låta oss leva i happy land/ brinna i all evighet beroende på våra val och vår tro, en bedömning av våran karaktär. Han anstränger sig även för våran skull, exempelvis att svara på våra böner och lätta vårat samvete genom bikt. Trots att han inte har något problem med att sätta oss i eviga plågor älskar han oss och vill att det ska gå bra för oss.

Som en farsa med relativt goda drag vill man förmodligen att ens barn (skapelse) göra bra ifrån sig. Man vill han säkert att hans barn blir kreativa, produktiva, smarta och allmänt duktiga på det de gör. Om han enbart skulle gilla folk för att dom tror på honom/ låtsas tro på honom (jag ska snacka om Pascal sen) skulle han vara relativt omogen, och det är en egenskap som en så perfekt varelse inte bör ha.

Om vi nu utgår från de här ganska rimliga dragen för en individ i den här positionen, skulle inte sannolikheten vara betydligt större att präster, heliga skrifter, bombdåd, och absurda ritualer var de som skulle avleda vår tro, istället för dinosaurieskelettet? Skulle inte en skapare tycka bättre om en son/dotter som tänker själv och anstränger sig för att ta reda på saker och utvecklas kontra en son/dotter som tar en slumpmässig förklaring direkt ur det blå utan att ge den någon kritik och tänka över ifall det faktiskt stämmer?

 

Nu tror jag inte att någon förälder skulle vara ett sånt svin att de skulle skicka sina barn att plågas i eviga lågor. Men den här killen är tydligen tvungen att välja, och är jävligt hård. Så vad tror ni, skulle han favorisera de självständiga, intelligenta och framåtsträvande individerna, eller skulle han favorisera de som blint dyrkar honom och baserar sin världsbild på ett gäng skitgamla skrifter?

 

 

-Herr Kratta

Nu lackar det mot slutet och våran slututställning har precis haft vernissage. Här kommer bilder från den!







Lite fika innan fotorundan. Först ut är utställingarna i huvudbyggnaden



















(Thumbs up för vår Courbet-gestaltning. Gissa vem som är modell!)

Härnäst kommer bilder från måleri och skulptur salarna.






(Målad av mig.)








(Mer saker som jag gjort.)


(Samma här.)












(Blev helt galet kär i den här krukan. Önskar att min ekonomi var bättre.)








Jag måste säga att jag har förbannat duktiga och kreativa kurskamerater, tack för det här året!

!

Det verkar som att det faktiskt kommer bli sol den här sommaren med och jag har tillochmed lyckats ta mig ut ur mitt klaustrofobiska studentrum och suttit mig ute för att skriva (thumbs up!). Det här är ett allt-och-inget-inlägg, mest massa trams för att jag inte har något bättre att göra. Det har varit en kanontrevlig helg inkluderar fester och chill med mina fellow Kyrkerudare. Mindre trevligt är då den stigande separationsångesten över att sluta här om två veckor. Och jag vet, jag brukar whina på att jag inte kan bo i kollektiv och att jag verkligen behöver mer space för att fungera bra, men det ändrar inte det faktum att många människor här är helt jävla underbara!

Det var meningen att jag skulle flytta till Örebro till sommaren men pga lite komplikationer med lägenheten så kommer jag flytta tillbaka till Nora. Jag skulle ju såklart kunna fixa en annan lägenhet men jag är inte så sugen på att bo helt själv och måste då hitta någon polare att flytta ihop med. Så mamma och pappa, here I come!

Vad ska jag bli när jag blir stor? Jag vill bli konstnär, illustratör, forskare i sociologi eller religionsvetenskap, musiker, journalist, författare, skådespelare, frisör och politiker. Jag vet inte riktigt, men jag tror det är svårt att vara allt det där samtidigt. Egentligen är det väll konstnär, illustratör och forskare som lockar mest, men de andra grejerna lockar ganska mycket de med (gemansamt för nästan allt är att det är sjukt svårt att käna pengar på, men enligt min mening är det inte så viktigt.) Jag sköter redan mitt eget företag där jag frilansar som illustartör (dock på deltid) så jag antar att jag redan har kommit så långt. Konst är mitt största intresse men fan, att bara göra bilder, jag vill jobba med ord också. Universitetstudier skulle nog vara rätt kul, men å andra sidan känner jag att om jag ska bli något inom nämnda ämnen måste jag minst plugga i sex år, och frågan är om man pallar. Hur som haver kommer jag roa mig med att ta randomjobb nästa år och ge det där lite betänketid (tro mig, som illustartör på deltid får man inte särskillt mycket uppdrag). Även om jag med största sannorlighet kommer få ritkiga skitjobb så känns det skönt att göra något annat än att plugga som omväxling, jag var väll gjort det i fjorton femton år nu.

Nejfan, nu har jag whinat klart.

Så under den senaste tiden har jag plågat människorna i min omgivning med att prata om hur fantastiskt bra vloggare (eller videobloggare, men det låter inte lika kul) det finns på (tadadada da daah) YOUTUBE! Jag har försökt vara aktiv på diverse diskutionsforum eller på annat sätt ha ett intellektuellt utbyte. De senaste hmm, en och en halv-två månaderna har jag dock varit helt manisk när det gäller att kolla på youtube vloggare, skitsmarta människor som diskuterar religion, ateism, politik, samhälle, med mera med mera (ungefär som jag gör här dådå). Många av dom är även brillianta underhållare, och vad är bättre än att förena nytta med nöje?

Hur som haver ville jag bara säga att jag förmodligen själv kommer öppna en kanal på youtube till sommarn och ge mig in i galenskapen (det här med att vara ute och sola och bada well, aja). Kommer säkert bli buttraped till en början men till synes kan man ha förbannat bra diskutioner där också.

Här är några av de jag följer just nu, mycket nöje!

http://www.youtube.com/user/AngieAntiTheist
http://www.youtube.com/user/Best0fScience
http://www.youtube.com/user/dprjones
http://www.youtube.com/user/FFreeThinker
http://www.youtube.com/user/gogreen18
http://www.youtube.com/user/HappyCabbie
http://www.youtube.com/user/JamesRandiFoundation
http://www.youtube.com/user/LiberalViewer
http://www.youtube.com/user/MrEvilution777
http://www.youtube.com/user/PaulsEgo
http://www.youtube.com/user/MannixThePirate
http://www.youtube.com/user/TheAmazingAtheist
http://www.youtube.com/user/Thunderf00t
http://www.youtube.com/user/ZJemptv


Fan också, det var inte ens en fjärdedel av mina prenumerationer, jag måste skaffa ett liv och det kvickt!

Pussar och kramar

-Herr Kratta

Här är ett jättebra videoklipp av FFreeThinker där han bla. gör hål på ateister-har-ingen-moral-bubblan och andra feluppfattningar. Mycket nöje!

...inte göra något. Detta är mitt resonemang.

För er som inte känner till det är det idag "Draw Muhammed-Day". Det är genom en vloggare vid namn Thunderf00t, som är en av de största islam-kritikerna på tuben just nu, som det här började med för mig. Datumet är satt pga att det är ett år sedan Matt Stone och Tray Parker blev hotade när de gick ut med att de skulle visa Muhammed i kommande South Park avsnitt. Idén med rita Muhammed-dagen är i grunden en demonstration för yttrande frihet, och ja, jag anser att yttrandefrihet är en av de viktigaste sakerna som finns och den ska med all rätt försvaras. Med det i sinnet var jag säker på att jag skulle delta i det här, jag är en smula skraj såklart, det är alltid läskigt att kritisera Islam efter alla som råkat illa ut för det (Lars Vilks, Kurt Westergaard, Theo van Gogh, och för att inte nämna alla ateister på youtube som dagligen får mordhot tillsammans med sina personuppgifter).  Rädslan går dock över när man ser alla andra starka och modiga människor som vågar stå upp för yttrandefriheten, och jag tycker på sätt och vis att de gör rätt som deltar idag. Men.

Det huvudsakliga problemet, som jag nämnde här om dan, är att jag inte vet exakt vilka jag riktar mig till. Säg att 5% av världens muslimer tillhör extremisterna (siffran är ett exempel och inte på något vis förknippad med verkligheten), och till de säger vi "nej, vi tänker inte låta era hot kompromissa våran yttrandefrihet". Men vad säger jag till de resterande 95%? De skulle förmodligen ta illa upp på något plan, men många muslimer anser inte att det ger dem rätt att hugga huvet eller på annat sätt ta livet av mig. Jag skulle kunna se det som ett sätt att kritisera Islam, men jag vill inte göra det på det sättet. I syfte att framhäva yttrandefrihet tycker jag att måla Muhammed-dagen är en bra sak, men som kritik gentemot hela Islam ser jag det som ett omoget och inte särskilt konstruktivt sätt att argumentera på. Därför väljer jag att inte rita Muhammed idag.

En annan intressant del i debatten kring måla Muhammed-dagen är Thunderf00t's videor om Islam som kommit den här veckan och förra. Först tyckte jag dom var bra, och jag var inte minst imponerad av hans mod att kritisera Islam på det viset han gör. Jag respekterar Thunderf00t, han är intelligent, karismatisk, påläst, skeptisk, och inte minst jävligt modig. Felet med de här videorna är att han lyckats måla ut alla muslimer som blodtörstiga barbarer. Han har plockat vissa videoklipp ur kontext med mera. Han har på så sätt bidrag med att så en Islam-fobi i västvärlden (han har runt 100.000 tittare) och det är inte bra. Jag tycker dock att många har dömt honom för hårt, människor som följt honom i över två år som nu ber honom dra åt helvete. Thunderf00t är under otroligt mycket press, han blir hotat på en daily basis för sina åsikter och jag tror att han har låtit sina känslor styra väldigt mycket i hans senare videor. Han har gjort ett par misstag på senaste tiden, och det är mänskligt.

Jag är inte 100% säker på att jag gör rätt sak som inte deltar idag. Jag vill dock veta vad jag gör när jag gör ett uttalande och jag vill i så god utsträckning så möjligt kunna stå för dem. Det betyder inte att jag kommer försöka dölja något jag uttalat mig om, men jag kommer ha fel ibland, kanske inte tänkt igenom något tillräckligt eller visste inte saker som jag senare fått reda på, och då kommer jag acceptera det och om det så behövs be om ursäkt. Med det vill jag avsluta med att jag varken diggar eller dissar dig om du gör det eller ej, jag kommer inte att rita Muhammed idag, för jag vet inte varför jag skulle göra det.


-Herr Kratta

Jag vill ha källkritik! Vart man än vänder sig ser man dessa våldsamma demonstrationer där muslimer eldar danska och amerikanska flaggor, skriker slagdängor som "we want danish blood!". På plakaten står det "Europe is the cancer islam is the answer", "exterminate those who slander islam".  Det finns 1.5 miljarder muslimer i världen, men hur många procent, eventuellt promille, utgör de som på detta sätt hotar yttrandefriheten samt människor som yttrar sig? Jag är rädd för att vi i västvärlden kommer få en väldigt skev bild av islam som kommer kunna rättfärdiga framtida konflikter i mellanöstern, på helt fel grunder.

Jag försvarar inte islam budskap på något plan, jag är ateist och på goda grunder. Däremot som humanist är jag orolig för ökad allienation och kanske till och med xenofobi i framtiden. Det finns en muslimsk videologgare på tuben vid namn "dawahfilms", skitsmart kille, som bland annat nämnar att muslimer får indirekt och direkt förlorar rättigheter i västvärlden. Jag vet inte hur det ligger till med det, men jag anser att alla människor oavsett åsikt ska ha samma rättigheter, och bilden vi i västvärlden ofta får har möjlighet att leda till att vi går åt motsatta hållet. Jag vill veta hur stor del av islam som utger extremisterna och de som faktiskt anser att människor som har kritik mot islam bör well, dö.


-En bekymrad Herr Kratta

Så min lillebror skickade en länk till en intervju med den här Kissie på Tyra & Bella show ( http://nyheter24.se/bella-tyra-show/388231-veckans-gast-kissie ). Jag vet egentligen ingenting om henne bortsett från att hon är sinnessjukt stor i bloggvärlden och skriver om mode och allt det där.

Hur som haver så kollade jag på den här intervjun på ca 25 minuter och tog en snabbtitt på hennes blogg. Jag blev på sätt och vis fascinerad, men framförallt besviken och ledsen.

 

Jag kommer nämna den är Kissie några gånger i det här inlägget, men inlägget ska första och främst handla om hennes ”triumfkort”, provokation. Vad hon har att göra med det är att hon har en ganska skev bild av vad idén med provokation handlar om. Hon utgår från att det handlar om att well, vara så dryg så möjligt utan att egentligen ha någon poäng med det. Jag vet, det är en korthuggen beskrivning av det men i grund och botten är det det som det går ut på (det, det, det, det). Okej okej, att provocera kan vara underhållande på något plan, eller det ÄR underhållande. Jag tycker exempelvis House är skitkul, men de dialogerna är kvicka, kreativa, smarta och otroligt träffsäkra. Dessutom är de inte är på riktigt, i verkligheten skulle folk bli sårade helt i onödan, och det är inte okej.

 

Kissies ”provokationer” bygger mer eller mindre på House-modellen (fast lite glammigare), även om hennes punchlines inte är i närheten så underhållande (jag menar, att andra människor för fula utan någon specifik situation eller anledning att knyta det till är inte särskillt underhållande). Den formen av personangrepp är runt ut sagt fåniga och kan aldrig leda till något positivt. För att förebygga missförstånd här: jag tycker att gå till angrepp mot en individ är okej, men det ska ha med individens åsikter eller i värsta fall beteende, det ska inte ha med personen i sig att göra (och jag vet, man kan resonera fram att de sakerna hänger ihop, men ni fattar vad jag menar.) Du är med andra ord inte en Kissie för att du kritiserar finansministerns årsbudget. Och jag räknar med att bli kritiserad.

 

Så vad tycker jag är hela poängen med provokation? Jag tycker att det är en jättebra sak, med att provocera kan man skapa debatt, utveckla resonemang, ge människor nya insikter och kanske till och med få en förändring. Provokation är underbart, och man ska inte dra sig för att kritisera och därmed provocera den dumhet som människor begår idag. Jag är provokativ, jag har säkert gjort flera människor upprörda och kanske t.o.m arga, men jag har en poäng med det. Jag provocerar för att jag tror på en bättre värld fri från terrordåd, hedersmord, pro-life, förtryck, politisk ignorans, ockupation, diktatur, massövervakning, klassklyftor, utanförskap, med mera, med mera. Kritiserar man så kommer man onekligen provocera någon.

 

Däremot bör man välja vad man kritiserar, vad i helvete skulle jag få ut av att dra upp en bild på nån halvkändis och klaga på att hennes näsa är stor? Jag skulle framstå som en fruktansvärt osäker och svag människa. Om jag däremot kritiserar t.ex Polen's abortlagar, och vem vet, kanske var det en av sakerna som bidrog till att halva europa protesterade mot det och i slutändan gav Polen fri abort (nej, jag kommer aldrig ha ett sådant inflytande, men kan jag ändra en människas uppfattning är vi plötsligt dubbelt så många. Ni fattar idén.) Jag lägger upp argument, resonemang, statistik och konkret fakta, i hopp om att någon kanske inser att fri abort är en bra sak. Att ändra folks åsikter är svårt, jättesvårt. Bara för att någon säger något vänder man såklart inte på klacken, även om han eller hon är ett retoriskt geni. Just nu gör jag det här först och främst för min egen skull, för att få bättre koll på vad som händer i världen, på vem jag är, och på vad jag faktiskt tycker. Kan jag även inspirerar någon eller att få någon att ändra sin åsikt på köpet blir jag superglad! En dag, om jag känner att jag verkligen vill hålla på med det här, skulle jag vilja vara en röst. Jag skulle aldrig klara av det nu, men i framtid skulle jag vilja vara en röst för människor som har samma åsikt som jag men kanske inte kan, vågar, eller har möjlighet att komma ut med dem på egen hand. Om jag ens kunde ha en tiondel av Kissies läsare så skulle jag kunna öppna folks ögon, eller iallafall sticka en nål i dem, och kanske, kanske, göra världen lite bättre.

 

Jag hoppas också att den här tjejen Kissie löser sin skit. Du har imponerat mig med att vara sinnessjukt dryg och dum, men jag tror inte det är något du vill, snarare att du har målat in dig i ett hörn och vet att du skulle tappa löjligt mycket av dina läsare om slutar med det. Det är ju din grej. Du har en röst, en jävligt hög sådan, och du kan välja att istället inspirera människor till att kämpa för en bättre värld.

 

-Herr Kratta

 

Aja, det ger iallafall några geek-poäng.

Det har varti endel snack om den här egyptiska adden som uppmanar kvinnor till att bära slöja. Den spelar på den gamla goda vi-män-kan-inte-hjälpa-det-,-det-är-okej-att-våldta-en-kvinna-om-hon-på-något-plan-är-utmanande. Texten i reklamen lyder "You won’t be able to stop them, but you can protect yourself. He who created you knows what’s best for you!”. Aja, det är ju iallafall kul med ett mer kreativt sätt att uppmana förtryck.

Jag skulle likagärna kunnat kalla det här inlägget för “Om friskolor”, men det hade inte varit lika kul.

 

De senaste åren, inte minst under min egen gymnasiegång, har antalet friskolor och sökande till friskolor ökat drastiskt. Det känns egentligen överflödigt att visa upp statistik för detta men här är ettpar artiklar som noterar det.

 

http://www.uppsala.se/sv/Utbildningbarnomsorg/Gymnasium/Gymnasieintagning/Intagningsstatistik-/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fler-valjer-friskola-pa-gymnasiet-1.1089919

 

Visserligen bara på lokal ort, men jag har varken tid eller lust att sitta och googla fram något mer övertygande.

 

Hur som haver, som titel antyder är jag inte särskillt posstiv gentemot friskolor, inte heller annan privatisering av sektorer och industrier där kvaliten är mycket viktig. Om korvbröden blir lite äckligare och företaget tjänar någara ören mer är det en ganska travial sak, men om utbildning försämras kommer det ha stora konsekvenser.

 

Grejen med friskolor och privatisering av kommunala skolor är att de plötsligt blir vinstdrivande företag. Kommunala skolar ser sin verksamhet som en investering, de vet att många kommer jobba inom samma ort och tack vare att de utvecklar en komputens kommer orten bli rikare. Båda varrianterna har ett egetintresse, men de kommunala ger en hållbar utveckling för samhället medan friskolorna har ett större intresse för profit.

 

Så hur profiterar man på att utbilda människor? Hur blir vinsten maximal? Friskolor finansieras förvisso av kommunen men det ska självklart finnas en motivation för de som driver dem, att käna pengar.

 

Ska man öka profiten gäller det att ha så lite utgifter så möjligt, mindre lärare, midre material, kanske tillochmed sponsrat material. Det är sånna här faktorer som bidrar till att utbildningen blir sämre och, även om eleverna eventuella har lika höga betyg (mer om det en annan gång) så kommer de ha en lägre komputens och kunskap, eftersom att de inte har haft en utbildning av samma kvalitet. Min bror gick på John Bauer ett år under gymnasiet (han hoppade sedan av i behov av en mer givande utbildning). Under denna tid berättade han bla att under sina 3 ½ timmar långa lektioner kanske de bara hade en lärare under en timme. Läraren fyller en stor funktion som intruktör och kan som pedagog förtydliga och förklara fakta, med andra ord hjälper en lärare att lära. Jag är övertygad om att mindre tid med lärare ger sämre resultat, och dessutom är det ingen som kollar om man sitter och snackar skit med sina polare istället för att läsa (det gjorde vi iallafall när läraren inte var där. Skolan bör ha så lite aukoritet så möjligt och det är elevens jobb att ta eget ansvar, men jag tror läraren blir ett stöd för att koncentrerar sig på sina studier.)

 

Det andra stora problemet jag vill ta upp är skolmaterialet. Det finns två sätt att spara in på det; antingen inte köpa något eller använda sponsrat material (okej, och wikipedia). Mindre material, inte minst i de praktiskta ämnen, gör att man har mindre information och verktyg att använda sig av när man lär sig eller skapar, och ger en svagare grund att stå på. Det är kanske ingen katastrof, man kan ju alltid googla, men det är svårare att vara källkritisk. Att ha lite material inom praktiska ämnen har en mer förödande betydelse, jag menar hur kul är det att gymnastik med två rockringar och bild med bit kartong och några gamla kritior?

Det otäckaste är när skolor använder sig av sponsrat material. Skulle jag ha ett företag som tillverkar korvbröd (jag gillar korvbröds exemplet av någon anledning) så gynnar det självfallet oss om vi kan skriva en bok eller ett häfta i hemkunskap som ger en possitivare bild av våra kritivita snabba-kolhydrats-bröd-utan-någon-egentlig-näring en mer possitiv bild, det skulle såklart öka försäljningen. Det ger en stark motivation till att lämna ute vital information och kanske tom använda falsk statistik och fakta. Det är inte bra utbildning.

 

Det tredje problemet är att de kommer undan med det. Så länge friskolorna har elever som söker till dem får de bidrag av kommunerna. Självfallet skulle en friskola inte få arbeta vidare om de bara hade studenter som gick ut med enbart IG:n, men som vi alla vet är gymnasiebetyg inte särskillt objektiva. Friskolorna är jätteduktig på att göra reklam för sina utbildningar, jag vet många i min högstadieklass som sökta John Bauer för att ”man fick sin egen dator”. Kvaliten på utbildningen påverkar inte friskolornas inkomst utom i extremfall.

 

Jag känner att det här inlägget inte blev superbra och en smula rörigt. Hur som haver vill jag binda ihop det såhär: institutioner och företag som har egentintressen och är oberoende av kvaliten på sin produkt eller tjänst kommer alltid försöka göra den så billig så möjlig. Det är ekonomiskt gynnsamt att producera skit. Utbildning är det viktigaste vi har, det är det som hela landets välfärd och utveckling bygger på. Försämmras den kommer våra ekonomiska och sociala förhållanden försämras. Kanske inte idag, men om tjugo, trettio år.

 

 

-Herr Kratta

 

Min tanke var att jag skulle vidareutveckla det jag skrev igår om att religion bör vara lika acceptabelt att kritisera som politik (eller konst, musik, ett mål mat, eller en idrotsman. De sistnämnade handlar dessutom om något som människor skapat eller utförts, och tvärtemot en personifikation av en vanföreställning har människor känslor och kan bli sårade. Det borde alltså vara tvärtom.)

Hur som haver så snubblade jag på ett citat av Douglas Adams när jag låg och läste Richard Dawkins Illusionen om Gud imorse. Adams citat var så träffsäkert  och innehåller praktiskt taget samma saker som jag tänkte skriva tidigare så att jag här väljer att citera honom istället, mycket nöje!

"Religionens kärna ... är vissa idéer som vi kallar heliga eller något liknande. Vad det betyder är: Här är en idé eller ett begrepp som man inte får säga något kritiskt om. Så är det bara. 'Varför får man inte det?' 'För att man bara inte får." Om någon röstar på ett parti som man själv inte gillar får man diskutera det så mycket man vill; alla har något argument att komma med men ingen känner sig kränkt av det. Om någon tycker att skatterna bör höjas eller sänkas får han dryfta det så mycket han vill. Men om någon säger: 'Jag får inte röra vid en strömbrytare på en lördag', svarar man: 'Det respekterar jag.' "

-Douglas Adams


Nu ska jag titta till kycklingen i ugnen, puss och kram.


-Herr Kratta

Tolerans är ett begrepp som har många ansikten. Ett av de vanligaste verkar vara idén om att man ska hålla käften och aldrig kritisera, trots den uppenbara idioti som pågår. Inte heller ska man göra något som på något vis kan provocera. Faktum är att det absolut bästa är att inte tycka något alls, då är man tolerant som fan. Det är som Turid's sång Om snällhet, ungefär.

 

Så vad är tolerans för mig? För mig handlar det om att respektera människors personliga utrymme och emotionella behov. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så försöker inte jag som ateist pracka på människor mina åsikter genom att ringa hem till dem eller knacka dörr. Tolerans handlar om att försöka vara trevlig utan att ljuga.

Nu låtsas vi att det bor en kristen kille min korridor, säg att han är ganska ensam och en dag går jag in i pantryt för att göra en macka, och så upptäcker jag att han sitter vid köksbordet och gråter. Min första rekation är självfallet inte att peka på honom och skrika ”haha, rätt åt dig din kristna fjolla!” Förmodligen hade jag frågat hur det var fatt och se om han ville ha någon att prata med och föröskt få personen att må lite bättre (såvida han inte var ett riktigt svin).

 

Människor är mer än bara en ideologi eller idé. Som en ateist ser jag de uppenbara negativa aspekterna i diverse religioner, och jag är övertrygad om att världen skulle bli en bättre plats utan dem. Det behöver inte ens vara en religion, det kan lika gärna vara en politisk ideologi. Det innebär dock inte att jag automatiskt tappar allt förtroende och intresse för en människa för att den har en annan åsikt än mig, vare sig den är protestant eller moderat. Personligen tycker jag att det är mer givande att umgås med en smart kristen man eller kvinna än en människa som inte bryr sig ett skvatt om något. Det är ett minus ja, och sannorligheten till ett större intellektuellt utbyte blir vanligvis betyderligt mindre.

Om man nu ska snacka om att bekämpa något så vill jag kämpa mot ledarna av dessa religioner, inte de stackarna som de lyckas lura i saker.

 

För mig handlar tolerans om att se helheten i andra människor och inse att hon eller han är både en intellektuell och emotionell varelse, inte en katalyst för en idé som de mer eller mindre blivit manipulerade till. Jag har tillochmed haft ett par kristna flickvänner (även om de förhållandena inte varade särskillt länge.) Även om de inte var särskillt insatta och inte brydde sig särskillt mycket om poltik så var det många i mina kretsar som skulle sympatiserat med alliansen, men då fanns det oftast ett annat utbyta i de relationerna som var mer intressant.

 

Tolerans handlar om låta ordet vara fritt, att alla får hävde sig, samt även att man kan hantera andras åsikter. Du behöver inte tycka om en annan människas åsikt, men försök för fan inte få den censurerad. Tolerans handlar om att vara trevlig utan att ljuga.

 

 

-Herr Kratta

Egentligen borde jag göra en videorespons istället för en i text. Jag har funderat på att göra videor ett tag, men det kommer dröja. Jag såg den här videon av TheAmazingAtheist för ett tag sedan, och iochmed första maj-demonstrationerna i lördags känns det intressant. Innan du läser det här inlägget tycker jag att du ska kolla på filmen nedan, eventuellt göra ett youtube-konto och subscriba honom (helt klart mer lärorikt än TV).

 

 

 

”Do you feel immune from these sorts of feelings and if so do you view this as a handicap or an advantage?”

 

För ett år sedan hade jag nog sagt att det sög, jag skulle ha sagt att det var ett handikapp. Nåja, jag skulle iallafall ha tänkt det, förmodligen skulle jag inte sagt ”tjena grabbar, jag är oförmögen att relatera till grupper!”.

 

Nu skulle jag inte påstå att jag är ”immun” mot de här känslorna, det är en raritet men det händer. Innan något får för sig att skrika något om hur jag försöker vara anti och psedu-rebellisk vill jag första säga detta: Jag har alltid föröskt hitta en grupp att känna tillhörighet till. Men vet ni vad, det har inte funkat.

 

Jag tycker om att umgås med människor, jag kan gå på en fest och ärligt säga till mig själv att det här är ett gäng trevliga människor som jag gärna träffar igen. Jag har träffat många intressant individer, men jag har aldrig känt att jag har haft ”mitt gäng”.

För ettpar år sedan hade jag någon sorts social-spree och började umgås i sjukt många olika kretsar, förmodligen leta jag efter en grupp som jag kände en tillhörighet till (eller för mycket fritid). Det begränsade sig inte bara till kompisgäng, det var föreningar, ungdomspartier, tillochmed sporter. Men faktum är att trots att jag trivdes och kände att flera av de gav något så hade jag inte den här delaktighetskänslan. Jag kunde, som TJ pekar ut i videon, förstå det på ett intellektuellt plan och uppskatta det som hände omkring mig, men på ett rent emotionellt plan kunde jag inte känna mig som en 100% del av det.

 

Så, är det ett handikapp eller en fördel?

(Shit, jag skulle svarat på det här i första stycket. Dålig narrativ Jon, dåligt.)

 

Med jämna mellanrum försökte jag anpassa mig till diverse grupper, vilket ledde till en nedmontering av min integritet och inte minst mitt självförtroende. Jag försökte passa in, samtidigt som jag kände en ovilja till att göra det, vilket inte sällan slutade i frustration. Detta skedde dock inte konstant utan somsagt lite då och då. Under de perioderna var jag sjukt jävla osäker och praktiskt taget oroade mig konstant för ifall gruppen skulle acceptera mig, medan det verkliga problemet var att jag inte accepterade gruppen (nu vill jag påpeka att det inte var människor som individer som jag hade svårt för, även om man såklart stötte på många puckon. Problemet låg i att jag sällen kunde känna tillhörighet till ett kollektiv, inte en individ.)

 

Trots att jag gick och skrek slagdängor på stan i lördags tillsammans med 150-200 människor som på något plan delar mina åsikter så kände jag mig inte som en del av de heller. Jag gick såklart i vänsterpartiets tåg då de har flest vettiga åsikter. Jag stöttar dom som parti och vill att de ska få så stort inflytande i regeringen så möjligt, men jag är inte en vänsterpartist.

 

Den här bristen på ”förmågan” att anpassa mig till kollektiva ideal och ideér ledde dock till att jag parallellt började utveckla en individualitet, att inte svälja åsikter för att kollektivet gör det, att vara kapabel till att granska och tänka själv. Kan du ge din egen individualitet utrymme istället för att bara go with the flow har du också möjlighet till att, well, göra allt. Tänk dig att du är uppväxt i en kristen familj och de flästa av dina vänner är kristna. Detta händer förmodligen rätt sällan, men tänk rent hypotetiskt. Säg att du en dag börjar ifrågasätta, vad fan är det vi tror på egentligen? Du kanske tillochmed slutar tro på det. Självklart finns det otroliga nackdelar med det, du kommer säkert tappa massa vänner och din morsa och farsa kanske rent av slänger ut dig (somsagt, tänk hypotetiskt). Du får sociala nackdelar, ekonomiska nackdelar, om du är egenföretagare får du förmodligen marknadsförningsmässiga nackdelar. Men du blir även av med dina begränsningar. Jag vet att det låter cheesy, men du börjar bli en fri individ. Du tänker själv, och kommer förr eller senare träffa andra individer som du kommer ha ett genuint utbyte av. Men för att göra det måste du stå upp för det du egentligen tror på.

 

Är det värt det då? Byta bekvämlighet mot frihet? För mig är det det. Jag kommer aldrig kunna må bra av att sälja mig själv för att bli accepeterad av kollektivet. Jag försökte praktiskt taget hela mitt tonårsliv, men det slutade bara med en känsla av att jag lurade mig själv och försökte vara någon jag inte var.

 

 

-Herr Kratta

Första maj, första maj
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus.

O du älskogens vår,
som befriande går
över landen i segrarefärd,
du är drömmens också,
och var blick i det blå
är en blick in i undrenas värld.

Vart förtryckarnas hot,
varje vardag med sot
blir idag som en lumpen legend.
Och var håg och vår hand,
röres fritt utan band,
och vår blick är mot framtiden spänd.